Är personlighetstester vetenskapliga?

Två begrepp avgör om ett personlighetstest håller: reliabilitet och validitet. Reliabilitet handlar om att testet mäter stabilt. Om du gör samma test två gånger med några veckors mellanrum bör du få ungefär samma resultat, förutsatt att du inte förändrats i grunden. Validitet handlar om att testet mäter det det påstår sig mäta, och att resultatet säger något meningsfullt om verkligheten, till exempel hur du beter dig eller trivs.

Ett test kan vara underhållande och ändå brista på båda punkterna. Just den skillnaden är kärnan i hela diskussionen. Ett resultat som känns rätt är inte samma sak som ett resultat som är tillförlitligt.

Myers-Briggs Type Indicator (MBTI) är världens mest spridda personlighetstest och bygger på idéer från psykiatern Carl Jung. Det delar in dig i en av sexton typer utifrån fyra motsatspar, som introvert mot extrovert. Problemet börjar just där: MBTI tvingar in dig i antingen-eller-fack, medan personlighetsdrag i verkligheten är glidande skalor. De flesta människor hamnar nära mitten, men testet puttar dig åt ena hållet ändå.

Det märks i reliabiliteten. Studier har visat att en stor andel personer får en annan typ när de gör om testet efter bara några veckor. Om din bokstavskod kan bydas ut från en månad till nästa säger den mindre om dig än den ger sken av. MBTI har också kritiserats för svag koppling till forskningen om hur personlighet faktiskt ser ut, och det används sällan i seriös psykologisk forskning av just de skälen.

Det betyder inte att MBTI är värdelöst, men det betyder att du bör läsa resultatet som ett samtalsunderlag, inte som en diagnos.

En stor del av varför tester övertygar har inget med testet att göra. 1948 gav psykologen Bertram Forer sina studenter ett personlighetstest och delade sedan ut vad de trodde var individuella resultat. I själva verket fick alla exakt samma text, hopplockad från horoskop. Studenterna betygsatte träffsäkerheten till i snitt drygt fyra av fem.

Det här kallas Forer-effekten, eller Barnum-effekten. Vi tar formuleringar som är vaga och positiva nog att passa nästan vem som helst och läser in oss själva i dem. "Ibland är du utåtriktad, ibland vill du vara för dig själv" stämmer på i princip alla. När ett testresultat känns kusligt träffande är det värt att fråga sig om beskrivningen är specifik för dig eller bara tillräckligt bred för att kännas personlig.

Inom forskningen är det femfaktormodellen, ofta kallad Big Five, som dominerar. Den mäter fem drag: öppenhet, samvetsgrannhet, utåtriktning, vänlighet och känslomässig instabilitet. Till skillnad från MBTI placerar den dig på en skala för varje drag i stället för i ett fack, vilket ligger närmare hur personlighet faktiskt varierar mellan människor.

Modellen växte fram nedifrån, ur analyser av hur språk beskriver personlighet, snarare än ur en enskild teori. Den har god reliabilitet och draget samvetsgrannhet har till exempel visat sig hänga ihop med arbetsprestation och hälsa, medan känslomässig instabilitet är kopplat till välmående. Sambanden är verkliga men måttliga. Big Five förutsäger tendenser i en grupp, inte exakt hur en enskild person kommer att agera en given dag.

Även Big Five har begränsningar. Det bygger på självskattning, vilket betyder att svaren färgas av hur du vill framstå och hur du mår just då. Men som mätinstrument är det betydligt bättre underbyggt än typindelande tester.

Att ett test inte håller för forskning betyder inte att det är meningslöst för dig. Ett typtest kan ge dig ett språk för sådant du redan anar om dig själv, och en anledning att stanna upp och reflektera. Det kan öppna ett samtal i ett team om hur olika personer laddar energi eller fattar beslut, utan att någon behöver känna sig utpekad.

Nyckeln är hur du använder resultatet. Som utgångspunkt för självreflektion är det värdefullt. Som förklaring till varför du inte kan lära dig något nytt, eller som grund för att välja bort en jobbkandidat, är det direkt olämpligt. Faran är inte testet i sig utan när en fyrbokstavskod blir en identitet som du slutar ifrågasätta.

Ta resultatet på allvar utan att ta det bokstavligt. Fråga dig om beskrivningen säger något specifikt eller bara något smickrande och brett. Lägg mer vikt vid tester som placerar dig på skalor än vid dem som stoppar dig i ett fack. Och kom ihåg att du inte är låst. Personlighet är relativt stabil över tid, men den förändras genom livet, och inget test har sista ordet om vem du kan bli.

Personlighetstester är alltså inte pseudovetenskap rakt av, men de är inte heller den exakta spegel de ibland utger sig för att vara. Använda med lite skepsis är de ett bra verktyg för att förstå dig själv bättre.