Besserwisser: personligheten som alltid vet bäst

En besserwisser är inte samma sak som en kunnig person. En kunnig person delar med sig när det behövs och håller tyst när det inte gör det. En besserwisser korrigerar oavsett, gärna offentligt, ofta om saker som inte spelar någon roll. Det är stavfelet i ditt sms, uttalet av ett stadsnamn, årtalet du råkade slänga ur dig. Poängen är inte informationen. Poängen är att markera vem som kan mest.

Det avslöjande draget är att en besserwisser sällan säger vet inte. Osäkerhet behandlas som en förlust, inte ett normalt tillstånd. Där andra säger jag tror det var runt 2015 säger besserwissern det var 2014, med en tvärsäkerhet som inte alltid matchar hur rätt personen faktiskt har.

Det ligger nära till hands att tro att en besserwisser är översäker. Ofta är det tvärtom. Att alltid ha rätt är ett sätt att slippa känna sig underlägsen. Om ditt värde som människa sitter ihop med att vara smartast blir varje samtal ett litet prov du inte har råd att missa. Att bli rättad känns då inte som ny information, det känns som ett hot.

Forskning om det som kallas behov av kognitiv avslutning beskriver personer som har svårt att stå ut med osäkerhet och tvetydighet. De vill ha ett svar, och de vill ha det nu. Kombinera det med låg självkänsla under ytan, så får du någon som griper tag i att ha rätt som i en livboj. Det förklarar också varför en besserwisser blir mer högljudd när den känner sig ifrågasatt, inte mindre.

Det betyder inte att beteendet är okej. Men det hjälper att minnas att den som måste vinna varje liten poäng sällan gör det för att den mår bra. Rättandet är ofta ett pansar, inte en styrka.

Några konkreta tecken. Personen inleder ofta med faktiskt eller egentligen, orden som signalerar att en rättelse är på väg. Den avbryter mitt i din mening för att korrigera en detalj. Den svarar på frågor ingen ställde. Den byter samtalsämne till något den själv behärskar. Och den har svårt att säga du har rätt, även när du bevisligen har det.

Ett annat mönster: en besserwisser rättar uppåt lika gärna som nedåt. Läkaren, hantverkaren, experten på plats får samma behandling. Det är just det som skiljer typen från någon som bara vill hjälpa. En hjälpsam person läser av när kunskapen behövs. En besserwisser behöver visa den oavsett publik.

Sluta tävla. Ju hårdare du försvarar din position i en oviktig fråga, desto längre håller striden på. Om detaljen inte spelar roll, släpp den med ett du kanske har rätt och gå vidare. Du förlorar ingenting på att inte vinna ett gräl om ett årtal.

När det gäller något som faktiskt betyder något, håll dig till saken och gör det svårt att vinna på volym. Be om underlag i lugn ton: intressant, var läste du det? Det flyttar samtalet från vem som är smartast till vad som faktiskt stämmer, och en besserwisser som bluffar blir ofta tystare när den ombeds visa källan.

Vill du säga ifrån om själva beteendet, prata om mönstret och inte om personen. Jag berättade nyss klart, jag vill gärna få prata till punkt sätter en gräns utan att förklara krig. Många besserwissrar är helt omedvetna om hur ofta de rättar. En konkret, vänlig markering landar bättre än ett du vet alltid bäst, som bara bekräftar att här är ännu ett prov att klara.

Ärlig självkoll. Känner du ett litet stick när någon annan har rätt och du inte visste det? Rättar du småfel som inte påverkar någonting? Har du svårt att säga jag vet inte utan att lägga till en gissning som låter säker? Blir du mer ivrig att prata än att lyssna när ett ämne du kan kommer på tal? Om du nickar igenkännande är det ingen dom, det är en öppning.

Testa en enkel övning nästa vecka. När du känner impulsen att rätta någon, fråga dig först: spelar det här någon roll, och bad personen om min input? Om svaret är nej på båda, håll tyst och märk vad som händer. För det mesta: ingenting. Samtalet flyter på, relationen mår bättre, och du upptäcker att du inte behövde poängen. Att kunna säga du har rätt och jag vet faktiskt inte är inte svaghet. Det är tecknet på någon som är trygg nog att inte behöva vinna.