Hur fungerar ett personlighetstest?

Ett typtest av den vanligaste sorten bygger på fyra motsatspar. Varje par är en skala med två ytterligheter, och du hamnar någonstans mellan dem.

Det första paret handlar om var du hämtar energi: utåtvänd (E) mot inåtvänd (I). Det andra handlar om hur du helst tar in information: konkret och detaljorienterad (S) mot mönster och möjligheter (N). Det tredje handlar om hur du fattar beslut: mer logik och konsekvens (T) mot mer värden och hänsyn (F). Det fjärde handlar om hur du helst förhåller dig till omvärlden: planerande och strukturerad (J) mot flexibel och öppen (P).

Poängen är att inget håll är bättre än det andra. En skala beskriver en preferens, ungefär som att du är höger- eller vänsterhänt. Du kan använda båda, men ett håll känns mer naturligt.

När du svarar räknas varje fråga till en av de fyra skalorna. En fråga om hur du laddar efter en lång dag väger på E mot I, en fråga om hur du planerar en resa väger på J mot P, och så vidare. Testet summerar dina svar per skala och ser åt vilket håll du lutar mest.

För varje dimension väljs den bokstav du lutar mest åt. Fyra dimensioner ger fyra bokstäver, och tillsammans bildar de en av sexton möjliga typer, till exempel INFP eller ESTJ. Det är hela mekaniken: fyra val staplade på varandra.

Här finns en viktig nyans. Bokstaven berättar bara vilket håll du lutar åt, inte hur mycket. Ligger du nära mitten på en skala kan resultatet lätt tippa över till andra bokstaven en annan dag. Just därför bör du läsa en typ som en tendens, inte som en exakt etikett.

Alla frågesporter som ger dig en bokstav eller en figur är inte byggda på samma sätt. Ett quiz i stil med vilken karaktär du är mäter ofta ingenting systematiskt. Frågorna hänger inte ihop med ett underliggande ramverk, och resultatet är mest underhållning.

Ett test med grund är byggt annorlunda. Frågorna är kopplade till bestämda skalor, och flera frågor mäter samma sak från olika håll för att resultatet ska bli mer stabilt. Ett seriöst test går också att pröva: svarar du likadant om ett par veckor bör du hamna på ungefär samma ställe, och det testet mäter bör stämma överens med hur du faktiskt beter dig.

Värt att veta är att även etablerade typtester har fått kritik i forskningen, bland annat för att den skarpa indelningen i bokstäver döljer att de flesta människor ligger nånstans i mitten. Det gör inte testerna värdelösa, men det är ett skäl att ta just bokstavskombinationen med en nypa salt och lägga mer vikt vid det du känner igen dig i.

Läs resultatet som en spegel, inte som ett facit. Den bästa frågan att ställa är inte stämmer det här på pricken, utan känner jag igen mig, och var känns beskrivningen fel. Just där det skaver lär du dig ofta något.

Titta gärna på hur tydligt du lutar åt varje håll om testet visar det. En stark lutning åt inåtvänd säger mer om dig än en som ligger nära mitten. De skalor där du är nästan mitt emellan är de du ska hålla lösast.

Undvik att använda typen som ursäkt. Att vara en viss typ förklarar inte bort ett beteende och sätter ingen gräns för vad du kan lära dig. Preferenser är utgångslägen, inte tak.

Ett typtest bygger på att du bedömer dig själv, och den bedömningen är aldrig helt objektiv. Du svarar utifrån hur du ser dig själv just nu, och den bilden färgas av humör, dagsform och av hur du önskar att du vore.

Det finns fler fallgropar. Många svarar som de tror att de borde, eller utifrån en enda roll i livet, till exempel jobbet, och missar att de är annorlunda hemma. Beskrivningar av personlighetstyper är dessutom ofta så allmänt hållna att nästan vem som helst känner igen sig, vilket kan få ett resultat att verka träffsäkrare än det är.

Slutsatsen är inte att strunta i testet, utan att använda det för vad det är: en genomtänkt utgångspunkt för att fundera över dig själv. Kombinera resultatet med hur du faktiskt beter dig över tid, och gärna med hur personer som känner dig väl skulle beskriva dig.