Logikern och Logikern: passar ni ihop?

Två Logiker möts som två speglar: samma nyfikenhet, samma lust att plocka isär en idé bara för att se hur den sitter ihop, och en självklar förståelse för att analys aldrig är en förolämpning. Få par kan tänka högt tillsammans så obekymrat, eftersom ingen behöver översätta sitt sätt att resonera för den andra.

Vardagen blir en fristad av lugn, långa samtal och gott om egen tänketid, där tystnad aldrig känns laddad. Baksidan är att de förstärker varandras svagheter: två som gärna skjuter upp och helst analyserar framför att avsluta kan vända ett beslut i evighet utan att någon fattar det, och det känslomässiga blir lätt något ingen sätter ord på. Det som räddar dem är att då och då tvinga fram handling istället för att nöja sig med att ha förstått.